hej mina fina. nu byter jag blogg till explosionimitthuvud. för att fortsätta följa mig via bloglovin klicka HÄR. syns där!

så himla dödssugen på att åka som utbytesstudent i usa ett halvår.

jag blir så ledsen

lyssnar på shebang och får en nostalgitripp tillbaka till det tidiga 2000-talet då man hade glittriga, utsvängda byxor, magtröjor och för ljusa slingor till mörkt hår.

hej mitt namn är karolina med utväxten. jag vill färga håret brunt men alla är dumma och säger att jag inte kommer passa i det. för övrigt så är den här bloggen i princip död så snart är den nog stendöd och då kommer ni förmodligen hitta mig någon annanstans, säger till när jag har bestämt mig och allt är klart osv. hej då.

+ att skriva ett sms som motsvarar åtta sms till en utav de finaste jag vet och inse att jag faktiskt mår ganska bra
+ att ha idrott med världens snyggaste lärarkandidat och att ha idrott med honom nästa vecka igen
+ att slippa gå ut med familjens hund
+ att göra hemtenta i lugn och ro istället för att stressa igenom ett vanligt prov
+ att gå i en klass där alla är mongobarn
+ att få skrattanfall, sådana där då man skrattar så att man gråter och håller på att spy. hade inte skrattat så på evigheters evigheter, men nu skrattar jag så nästan varje dag

jag får inte får inte FÅR INTE falla i kärleksträsket. inte än i alla fall. inte förrän jag har lärt känna honom och han har lärt känna mig. inte förrän jag vet om jag är förälskad i honom eller bara i hans yttre. jag ska inte bli mongonervös varje gång jag pratar eller får ögonkontakt med honom och jag ska inte glo ihjäl mig. så det så!

vad håller jag på med egentligen? jag är sexton år nu, jag borde vara ute och göra stan osäker men istället sitter jag hemma och glor på missade glee-avsnitt i mjukiskläder och lodishår. livet känns så äckligt meningslöst, onödigt och lönnlöst just nu. ge mig ett liv vad fan! eller borde kanske säga åt mig själv att skapa mig ett liv. det här funkar inte längre. jag måste göra något åt det här, annars kommer det sluta med att jag fortfarande bor hemma när jag 42. eller kanske inte. jag kommer i alla fall bli rund som ett äpple!

hej jag tycker om att fake smile:a i något random program

eftersom det här är världens deppigaste deppblogg tänkte jag skriva ner lite mer deppiga tankar. jag förstår inte varför, men det känns som att någon gör tusen nålar med mitt hjärta istället för min arm men det här gör tusen gånger ondare och jag förstår verkligen inte varför. varför känns det såhär när jag får reda på att ni ska göra en ganska stor grej, utan mig? jag förstår inte. jag har gått vidare. jag är inte samma person som förut. vi har växt ifrån varandra, ni tänker inte likadant som mig längre. varför gör det då så jäkla, fruktansvärt ont när det slår mig att ni faktiskt klarar er utan mig? jag vill bara bort bort bort eller dö och födas på nytt till en ny människa som har en personlighet, som har tankar. jag känner mig bara som ett tomt skal just nu. åååahhhhhhhleaööööööööööö. *ÅHörnsflm

du känns så nära men ändå så långt bort. vad betyder jag för dig egentligen?

det känns som att jag inte har några tankar kvar, som att någon har sugit ut min personlighet och att allt som är kvar är mina fysiologiska behov. känner mig så tråkig och det känns som att jag inte har några åsikter kvar, ingenting att prata om. känner mig så osocial. det var jättelängesen jag fotograferade också, har inte tagit en endaste bild sedan tjugosjätte augusti. sjukt ju.

hej. återkommer när något händer. hej då.